10. Anders Spolander (Daniel Andersson , Anders , Ægidus , Nils Jonæ ) föddes den 27 juli 1782. Han dog den 28 maj 1836.
Utbildad artist på glasdekor, anställd som ritare vid Strömbäcks glasbruk, Västerbottens län, sedan vid Kungsholms glasbruk, etablerade egen fabrik i Stockholm, där han tillverkade och sålde konstnärliga glas och kristaller. Hade hög grad inom Arla Coldinu orden.
Strax före sitt giftermål, nämligen 1815 2/10, flyttade Anders Spolander till Katarina församling (Stockholm), men inflyttade åter till Storkyrkoförsamlingen 1816 30/10 (vigseln ägde rum den 24 november s. å.). I Katarina församlings avflyttningslängd finnes för den 30 oktober 1816 följande anteckning: »Fabriqueuren Hr And. Spolander född 1782 i Umeå. Sista nattvardsgång 1"/9 1815. Förlovad med Demoiselle Gustafva Christ. Åkerblom. Flyttar till Storkyrkoförsamlingen. Yngl. Carl Em. Hammar född 5/1 1800 i Umeå. I tjenst hos Fabriq. Spolander. Flyttar till Storkyrkoförsamlingen. Jungfru Anna Lotta Spolander f. 1795 i Umeå.» Ovannämnda personers bostad inom Katarina församling hade varit i nr 8 Kvarter Nedre Jerngrafven vid Slussen.
Tack vare de forskningar som en umgängesvän till utgiva-rens moder och hennes föräldrar, registratorn Vilhelm Gyllensvärd, år 1909 på begäran av utgivaren företog i Storkyrkoarkivet har följande hämtats: År 1815: »Fabriqueuren Herr Anders Spolander, hvilken nu flyttas till Catarina församl. är född i Umeå socken 1782». Bland vigsel-attesterna för året 1816 läses »Att Herr Spolander är till äktenskap ledig» - - - trolovad (omkr. 1816 18/2) med »äreborna» »dygdeborna» Gustafva Christina Åkerblom, confirmerad år 1813 8/4 i Storkyrkan. Likaledes har Gyllensvärd funnit, att Olof Åkerblom (Anders Spolanders svärfader) genom köpebrev den 31 mars 1802 förvärvade ordensjuveleraren Carl Setterströms fastighet gamla nr 45 (nya nr 3) i kvarteret Erisichton (mitt vid Göran Helsinges gr.) och att Pehr Schylander (Anders Spolanders hustrus styvfader) genom köpebrev den 25 maj 1816 sålde den till bryggaren Gustaf Wertmyller. Ur Samfundet S:t Eriks Borgarhus i gamla Stockholm av Ragnar Josephson hämtas, att då Christina Åkerblom (f. Korsell) som änka 1804 ägde huset påbyggdes det med en våning och fick brutet tak. Vidare nämnes, att en man vid namn Gunnar Berg ägde denna tomt och detta hus omkring år 1700, att huset blev byggt under 1600-talets senare del, att från dess uppbyggnadstid kvarstår ännu den stenhuggna portomfattningen mot gränden samt att under 1800-talets lopp såväl det yttre som det inre omdekorerats och förändrats.
Anders Spolanders maka förde i boet två hus i Stockholm, det ena var Västerlånggatan nr 73, där makarna Spolander också under hela sitt äktenskap blevo bosatta. Här hade familjen inrättat sig sålunda: på nedre botten funnos lokaler för affären och lagret - denna kristall- och glasaffär uppgives ha varit den enda i branschen på sin tid i Stockholm etablerade -. Våningen en trappa upp var reserverad för fabriken (förnämligare glassliperi, d. v. s. vinglas slipades och etsades, tallrikar, skålar och andra föremål av kristall fabricerades). Våningen två trappor upp, som beboddes av Anders Spolander och hans maka, bestod av salong, sal och kabinett (d. v. s. en mindre salong), vilka hade sina fönster vettande mot Vesterlånggatan. Å andra sidan, d. v. s. med fönstren mot Prestgatan lågo sängkammaren, rum för tjänare och köket. Till följd av sluttningen i terrängen mellan Vesterlånggatan och Prestgatan lågo sistnämnda rums fönster i så pass nära niveau med Prestgatan, att man inifrån rummen här kunde se de på gatan gående. Enligt en uppgift lämnad år 1912 utgivaren av hans mormoder skulle våningen tre trappor upp ha hyrts ut, men enligt av hennes broder Ludwig Alexander Spolander år 1909 likaledes till utgivaren lämnad uppgift skulle tjänarna här haft sina rum och fyra trappor upp (d. v. s. våningen belägen högst upp) skulle ha bebotts av barnen Spolander och av den i affärsrörelsen anställde kassören.
Utgivarens mormoder uppgav, att i sistnämnda våning funnits två rum för barnen och att de övriga tre där hyrdes av en familj Boström samt att på vinden funnos två för hennes bröder inredda rum. I samband härmed må erinras, att Ludwig Spolander var fem år äldre än denna sin syster och att vissa ändringar i våningsdispositionerna kunna till följd av barnens behov ha måst göras under årens lopp. Vidare fanns på husets tak ett lusthus, från vilket man hade en hänförande utsikt över hela Stockholm. I lusthuset förvarades under vintern frukt och säckar innehållande fågel, som var husfaderns favoriträtt och hälst skulle ligga till sig en tid. På våren och sommaren däremot använde sig familjen själv av lusthuset, som var möblerat. I salongen i våningen två trappor upp voro väggarna »från golv och till tak» behängda med vackra och värdefulla målningar.
Anders Spolander var nämligen mycket intresserad av konst och målade själv utmärkt. Sålunda har han målat sitt eget porträtt, som av hans närmaste uppgivits vara synnerligen likt. Möbleringen i övrigt utgjordes av den tidens vackra mahognymöbler, förgyllda speglar och pendyler. Bland föremål »i förskingringen», som funnits i detta hem och som kommit för utgivarens blickar må nämnas: en kanapé av mahogny, en säng av samma material med å gaveln fristående pelare krönta med bronsbeslag, en empirebyrå, ett högt mahognyskåp, en större förgylld empirespegel, en ovanligt vacker pendyl, en större tavla i olja föreställande Kristus och skattepenningen, en mindre d:o framställande sjönymfer och utförd på kopparplåt (tre sist-nämnda föremål från 1700-talet och uppgivas ursprungligen ha tillhört fru Christina Schylander, f. Korsell) samt Anders Spolanders själv-porträtt och ett damporträtt, båda också i olja. En hel del bordssilver och prydnadssaker av silver, större sockerskrin med lock, kandelabrar, ljusstakar med s. k. lyrfötter, kannor o. s. v. I köket voro med stöd av slåar i väggarna tenntallrikar uppställda och till husgerådet hörde enligt tidens sed en myckenhet av koppar. För att biträda vid skötseln av det stora hushållet var en s. k. husmamsell anställd. Hon bar förnamnet Albertina och kallades av barnen Abba. Anders Spolanders maka samlade juveler och hade därav en hel del utsökt vackra ringar med de blåskiftande stenarna infattade i silver.
I hemmet uppfostrades barnen, som visst var ganska vanligt på den tiden, mycket strängt. Sålunda fingo de vid sideboardet i matsalen stående intaga sina måltider, medan föräldrarna sutto till bords.
Anders Spolander skänkte vid något tillfälle konung Carl XIV Johan en glasservice, där å glasen de bataljer, i vilka konungen med utmärkelse deltagit, voro etsade. Som erkänsla förlänade konungen honom Vasaorden, men Spolander återsände dekorationen, varefter konungen i stället lät översända ett diplom, i vilket Spolander tillades titeln Directör, men även detta ynnestbevis refuserades. Då sände konungen honom en ask med gulddukater och nu vågade Spolander ej längre propsa. Det är ju något svårförståeligt, av vad anledning han ej ville acceptera sin konungs nådebevis. Personer, vilka som Spolander leva i god ekonomisk ställning, pläga ju i allmänhet mottaga vad som i den vägen bjudes. Konstskickligheten i de alster, som utgingo från Spolanderska fabriken var den högsta möjliga. Fat och flaconer av kristall, som ännu finnas kvar bland de efterkommande, vittna nog-samt härom. Spolander var ju själv en skicklig ritare, vilket väl får antagas kommit rörelsen till godo. Åtminstone en gång reste han till Böhmen och resans mål är ju förklarligt, då man vet, att Böhmen på den tiden var centrum för den förnämligaste glasindustrien.
Anders Spolander avled den 28 maj 1836. Dödsorsaken uppgavs vara vattusot, men den verkliga lär ha varit, att han under då rådande koleraepidemi för att skydda sig för smitta sugit väl intensivt på en härför rekommenderad krydda, som åstadkom inre skador. Ludwig Spolander skildrade för utgivaren år 1908 sina med fadrens bortgång förknippade minnen. Då Ludwig stod i begrepp att springa in i sängkammaren, hejdades han i dörren av livmedicus Ekström med tillsägelse, att det ej ginge för sig att gå dit in, ty fadern vore döende. Dock inkallades en stund senare de fyra sönerna. Fadern förmanade dem och sade bl. a.: »Ja, det säger jag Eder, att framför allt vad I gören i livet så varen ärliga och gören ingen människa någon orätt». Begravningen förrättades av biskop J. O. Wallin och utgivarens mormoder har berättat, hur hon därvid hade hoppat upp i biskopens knä och tummat på guldkorset. Biskopen, som fann den lilla femåringen kvick och vaken, hade yttrat: »Min lilla flicka, se Du till att använda ditt goda förstånd till det gott är, ty eljest Gud bevare mig väl för Dig».
Bland övriga minnesvärda tilldragelser från sin barndom har utgivarens mormoder berättat, att hennes moder vid tillfället för det Crusenstolpeska upploppet (1838) företagit en åktur utanför tullarna. Då hon på hemfärden förnam oroligheterna i staden, lät hon de i ekipaget medföljande barnen lägga sig ner på vagnsgolvet och efter återkomsten till hemmet måste man, då flera närliggande hus redan fått sina fönsterrutor inslagna, en stund kasta sig ner på golven för att gardera sig mot eventuellt inkastade stenar. Lilla Amelie kunde dock i sin livlighet ej hålla sig stilla, sprang fram till ett fönster och såg hur ridande militär nere på gatan gjorde chock mot pöbelhoparna.
Spolanderska familjegraven ligger å Norra kyrkogården i Stockholm och på högra sidan av den gång, som löper snett till vänster från August Blanchs grav räknat vid inträde genom grind nr 5.
I husgerådskammaren, Stockholms slott, finns åtskilliga av Anders Spolanders alster, t ex vinkaraffer och -glas med slipad och graverad dekor, en del med krönta namnchiffer.
Dessutom har Anna-Marie Arnberg skålar och vinglas som lär vara tillverkade vid Anders Spolanders gasmästeri.
Ett självporträtt av Anders Spolander finns i original hos Lennart Johnsson och i kopia hos Claës-Arvid Kalling.
Anders gifte sig med Gustafva Christina Åkerblom den 2 oktober 1815. Gustafva föddes den 4 november 1797. Hon dog den 27 juli 1884.
För att nu återkomma till Anders Spolanders maka Gustafva Christina Åkerblom, kan först vara av intresse nämna något ytterligare om hennes familj. Ludwig Spolander (se tab. VI) berättade för utgivaren år 1909, att han väl mindes sin mormoder Christina Schylander, f. Korsell, som var mycket behaglig och såg ganska bra ut. Hon och hennes man i 3:e giftet, f. d. sjökaptenen Pehr Schylander, bodde i huset Clara norra kyrkogata nr 26 (Stockholm), som lär ha tillfallit henne efter maken i hennes 2:a gifte Olof Åkerblom, vilken uppgives ha ägt flera gravationsfria hus. Till huset ifråga hörde en större gård, där Schylander bl. a. hade stall för sina hästar. Det Schylanderska hemmet var vackert, men rummen voro dock rätt små. Christina Schylander, f. Korsell, torde ha avlidit före sin make. Åtminstone förefaller det så på Ludwig Spolanders skildring över vad som passerade vid Pehr Schylanders dödsbädd. Då den förre därvid besökte sin mormoders make, framtog denne en nyckelknippa, som han hade under sig i bädden, och tillsade sin hushållerska, en fru Lindberg, att ur chiffonniern framtaga en 100 Bancosedel, som Ludwig fick och tog samtidigt ner från väggen och gav honom en guldklocka, å vars boett Olof Åkerbloms monogram var graverat, jämte vidhängande längre guldkedja med en del berlocker. Tillika erhöll han sin mormoders med briljanter besatta fickur, som en gång tillhört drottning Lovisa Ulrika. Ludwig Spolander beklagade, att han i sin ungdom »slarvat bort» dessa vackra och värde-fulla minnessaker. Sin faders affärsrörelse övertog han vid 19 års ålder och huset å Clara norra kyrkogatan, som blev sålt efter Schylanders död, återköpte han längre fram och förblev dess ägare till någon gång in på 1900-talet. Ludwig Spolander var en i flera avseenden märklig och intressant personlighet. Sedan han 1862 lämnat ovannämnda affärs-rörelse, inköpte han godset Marieberg i Västergötland. Efter att åren 1880 - 1888 ha varit bosatt i Paris, förvärvade han vid återkomsten till Sverige godsen Lakvik och Sjöryd, båda i Östergötland, och bosatte sig på det förstnämnda. Han var till den grad vittberest, att han ej allenast besökt alla europeiska länder utan även gjort resor till Afrika och Australien. Då han 191I i kretsen av barn och barnbarn firade sin 85-åriga födelsedag, hade han just återkommit från sin sextiosjätte utrikes resa.
Anders Spolanders hustru Gustafva Christina Åkerblom var ju ännu ej fyllda 39 år vid makens frånfälle. Hon hade dock då en ansenlig förmögenhet, som förhjälpte henne att fostra de många barnen. Under sitt änkestånd köpte hon huset Bryggaregatan nr 8, dit hon flyttade och torde väl detta ha skett någon gång på 1840-talet, ty där växte utgivarens mormoder upp. Förmögenheten tunnade tyvärr av allt mer och mer. Härtill bidrog framför allt hennes utgifter för sönerna Carl, Robert och Theoder. De två sistnämnda skulle utbilda sig till officerare. Robert var först gradpasserare vid Gotlands national-beväring och senare vid Svea artilleriregemente, Theoder gradpasserare vid Livbeväringen, innan de båda gåvo sig av till U. S. A. Då Robert nått underofficersgraden, förmådde han sin moder begära audience hos Oscar I för att därvid söka utverka, att han ofördröjligen skulle få officersfullmakt. Då hon framfört sin sons begäran, svarade kungen mycket vänligt: »Min lilla vän, alla måste vi arbeta för att kunna uppnå vårt mål och man måste börja från början för att så småningom kunna stiga högre. Det har jag fått göra. Just att arbeta sig fram är hedern. Hälsa och säg sonen det.»
Den första tiden som änka förde fru Spolander, f. Åkerblom, ganska stort hus och gav understundom kostymbaler, i vilka bl. a. utgivarens morfader, hennes blivande måg, och hans moder deltogo. Hon och hennes vackra döttrar brukade också deltaga i de av Stockholms borgerskap anordnade stora börsbalerna. Ålderdomen blev dock mera stilla. Sedan största delen av den en gång så betydande förmögenheten skattat åt förgängelsen, tillbringade hon sin ålderdom i sin äldsta dotters, fru Rosalie Fromm, hem vid Brunkebergstorg. Vid något av de tillfälliga besöken i Visby hos den yngsta dottern Cecilia och dennas make, översten Gustaf Meukow, ombesörjde mågen, som var konstnärligt intresserad, att ett mindre porträtt av henne kom till utförande. Den en gång så rika damen hyste på livets höst föga intresse för toiletter och juvelerna skänkte hon sina döttrar.
Anders och Gustafva hade följande barn:
+ 21 K i Rosalie Amanda Charlotta Christina Spolander föddes år 1818. Hon dog år 1903. + 22 M ii Carl Peter Anders Spolander föddes år 1819. Han dog år 1874. 23 M iii Fredric Theodor Spolander föddes år 1822. Han dog år 1848. Fredric anställdes som Gradpasserare vid Livbeväringen. Han bodde i New Orleans, USA.
flyttade till USA, värvad 1844 vid USA:s 2:a dragonregemente, company K, New Orleans. Död i Paascagoula, Missisippi.24 M iv Christian Robert Spolander föddes år 1823. Christian anställdes som Gradpasserare vid Gotlands artilleriregemente, senare vid Svea artilleriregemente. Han bodde i Baltimore, USA.
Flyttade till USA, tog värvning, lär ha befordrats till högre officersgrad. Blev sedan hotellägare i Baltimore.+ 25 M v Ludwig Alexander Spolander föddes år 1826. Han dog år 1915. 26 K vi Hilda Gustafva Desideria Spolander föddes år 1829. Hon dog år 1884. + 27 K vii Amelie Augusta Constantia Spolander föddes den 20 mars 1831. Hon dog den 17 mars 1921. 28 K viii Emelie Mathilda Sophia Maria Spolander föddes år 1832. Hon dog år 1856. + 29 K ix Cecilia Spolander föddes år 1836. Hon dog år 1924.