Efterkommande till Rasmus Jöran

Åttonde Generation


20. Carl Johan Åbom (Johan Åbom , Anna Christina Tingberg , Kajsa Svebilia , Didric Svebilia , Johan Ericsson Svebilia , Eric Rasmusson , Rasmus ) föddes den 30 september 1784 i Stockholm. Han dog den 13 juni 1851 i Stockholm. Carl anställdes som Handlande och rådman i Stockholm.

Burskap som viktualiehandlande i Stockholm 1819; ledamot av Catharina församlings fattighusdirektion och Borgerskapets enkehus direktion; ledamot av Borgerskapets 50 äldste 1828, elektor vid de flesta rådmans- och riksdagsval sedan 1823. Rådman 4/10 1834.

Carl gifte sig med Betty Christina Edman dotter till Carl Gustaf Edman och Beata Catharina Ingman. Betty föddes den 4 oktober 1782 i Stockholm. Hon dog den 15 december 1857 i Stockholm.

De fick följande barn:

+ 23 K i Betty Catharina Åbom föddes år 1815. Hon dog år 1867.
  24 M ii Johan Fredrik Åbom [urklippsbok] föddes den 20 juli 1817 i Stockholm. Han dog den 20 april 1900 i Stockholm. Johan anställdes som Kungl. arkitekt, indentent i överintendentembetet.

Arkitekten JF Åbom träder fram ur, putsen

Putsarkitektur från 1800­talet - nej, hu då. Det är ett fult ord. Bort med det, bara.
Så har det låtit länge under 1900-talet. Gipsornament, atlanter i konststen, kunde man tänka sig något värre? Men allt har sin tid. Först är en företeelse i ropet, se­dan föraktas den och kastas i smutsen. varefter man plockar upp bitarna igen.
Vad som nu lyfts upp ur gruset är 1800-talet. Sveriges arkitektur­museum på Skeppsholmen i Stockholm har ägnat denna epok en intensiv uppmärk samhet, och nu är det arkitekten Johan Fred­rik Abom (1817-1900) som blir föremål för en utställning. Det är han som har ritat Berns salonger, gamla Musikaliska akademin vid Nybroviken och Södra teatern på Mosebacke.
Åbom var mycket flitig och le­vererade ritningar till mängder av byggnader i hela Sverige, men tyngdpunkten av hans verksamhet var förlagd till huvudstaden, där han från 1850 till 1870 var den tongivande arkitekten. Det är ock­så hans Stockholmsbyggnader, riv­na eller kvarstående, som utställ­ningen presenterar.
För att inte dessa byggna­der skall sväva i ett lufttomt rum visar museet också material som ger tidsfärg och sammanhang. Da­gens on-dits och begivenheter, så­som de framträdde i Illustrerad Tidning och dess efterföljare Ny Illustrerad Tidning, flimrar förbi på väggarna.
Den ekonomiska bakgrunden till byggandet i form av ökade låne­möjligheter m m behandlas, och även förhållandena för arbetarna tas upp. Den första arbetskonflik­ten i modern mening uppstod, vi­sar det sig, då 4 500 murare strej­kade i Stockholm den 7--10 juli 1869. De begärde höjd timlön till 21 öre, och detta krav genomdrevs också.
Även murarnas hantlangare fick därigenom något med av sleven: de manliga erhöll 12 1/2 öre i timmen och kvinnorna 8 1/2 öre.
Utställningen, som arran­gerats av Åbomforskaren Anna-Lis Eronn och Ulla Eliasson, består därför av mycket text vid sidan av storslagna fotografier och ritning­ar. Texten finns i stenciler, som var och en får ta med hem till närmare begrundan. I dessa lämnas många lärorika informatio­ner.
De behandlar t ex arkitektun­dervisningen vid Konstakademin under 1800-talets första decennier och mitt - ett sorgligt kapitel, som inte bara uppkallade den kyr­korestaurerande grekprofessorn Carl Georg Brunius i Lund till häftig och oförsonlig kritik utan även förklarade varför en formellt outbildad arkitekt som han själv kunde finnas till och erhålla stora uppdrag.
I en av stencilerna påpekas med rätta att det vid seklets mitt var nästan omöjligt att erhålla ett gott murtegel i Sverige, varför arkitek­terna med nödvändighet måste an­bringa puts utanpå tegelmurarna - som i Åboms fall. Den ende som kunde bränna gott tegel vid denna tid var just Brunius, och han tog såväl medeltiden som Vit­ruvius till förebild.
Därför behövde han inte heller anbringa någon puts på sina hus - men det är en annan historia.
JOHAN FREDRIK ABOM rita­de blå många bostadhus, av vilka blott några få återstår. Han utför­de på sin tid så många uppdrag för den växande borgarklassens behov att hans byggnader kom att sätta sin prägel på mycket av Stockholms centrala delar under 1850- och 1880-talen. Man kunde nästan tala om Åbom-gator.
T o m vid Eldkvarn var han verksam. Han ritade bostadslängan i ångkvarnskomplexet. Denna län­ga kunde räddas vid branden den 31 oktober 1878, tack vare en brandmur som dock inte sträckte sig genom vindsvåningen. Efter eldsvådan ritade Abom de nya kvarnbyggnaderna, vilka med tiden reva för att ge plats åt Rag­nar östbergs Stadshus.
Intet var denne arkitekt främ­mande vare sig fabriker eller sko­lor och Colomba ber oss särskilt påpeka att han också ritade Stora sällskapets hus på Blasieholmen.
Om Åboms person är inte så mycket bekant, utom genom An­na-Lis Eronns forskningar. Han ritade sina hus helt på egen hand, med blott ett ritbiträde till hjälp. Efter sig har han bl a lämnat en kassabok, upptagande utgifter och inkomster för åren 1841--49 och 1857--81.
I denna läser vi att Abom, skaparen av gamla Dramaten vid Kungsträdgården, Hotell Rydberg vid Gustav Adolfs torg, gamla Hasseibacken på Djurgården, gam­la Riksdagshuset på Riddarholmen och gamla Enskilda Banken vid Lilla Nygatan (ännu kvarstående i bedrövligt vanskött skick) i au­gusti 1858 inköpte en liten hund med mässingshalsband för 5 riks­daler, en oljefärgstavla över Sko­kloster för 125 riksdaler och sex stycken nattkappor för sju riksda­ler 24 skilling.

GRAND
DN 30 september 1972
        Johan gifte sig med Maria Augusta Wallencrona. Maria föddes den 4 juli 1819 i Stockholm. Hon dog den 18 februari 1865 i Stockholm.
  25 M iii Johan Wilhelm Åbom föddes den 6 mars 1819 i Stockholm. Han dog den 21 januari 1903 i Gnesta. Johan anställdes som Godsägare.
        Johan gifte sig med Zelma Asperén. Zelma dog den 23 januari 1903 i Gnesta.

Hem Första Föregående Nästa Senaste

Lista på efternamn | Namnregister