Utgiven 1940
av
Släkten Spolander, som dokumentariskt
är känd sedan mitten av 1600-talet och under 1700-talet levde redan då vitt
förgrenad i Norrland och Finland, fortlever ännu därstädes. Släkten är däremot
betydligt mindre representerad i mellersta och södra delarna av Sverige.
Släktnamnet torde vara taget efter Spölands by, ty där föddes 1649 Nils Jona
Spolander. Denne blev student i Uppsala 1676, komminister (kapellan) i Anundsjö 1 687 och
i Nysätra 1692, där han verkade till sin död 1703. Hans hustru Catharina Brodén (Brodeen),
som ännu levde 1739, var dotter av regementsskrivaren Olof Svensson Brodén
(från Broänge i Löfånger) och hennes morfader var den märklige bergmästaren och
kronobefallningsmannen över Lappmarken Ægidius Otto, vilkens föräldrar voro
Ludvig (Lydert) Otto, d. före 1647, bergsman på Åsen i Falun, bisittare i
gruvrätten, rådman i Falun 1643, riksdagsman, och Anna Hansdotter, d. 1637,
dotter av kyrkoherden i Nora stad Johannes Michaelis Cuprimontanus. Ægidius Ottos farfader
var mäster Jacob Otto (av tysk börd), f. omkr. 1550, d. T612, barberare och fältskär på Åsen vid
Stora Kopparberget. }Ægidius Otto hade en yngre broder Johan Otto, f. 1616, d.
1689, bergmästare och assessor i bergskollegium, vilken 1666 adlades med namnet
Silfverström och introducerades under nr 781. En hans sondotter, Altea Silfverström,
f. 1700, d. 1765, äktade 1:0 1717 ryttmästaren Johan Hultman, adlad Adelswärd, f. 169o, d. 1729; 2:0 1744 kaptenen Alexander De Geer, f.
1712, d. 1771. }Ægidius Otto fick 1642 kungl. fullmakt såsom bruksskrivare vid
Nasaf jälls silververk och 1644 tillsammans med underbergmästaren Isaac Tiock
ledningen av silververken å Nasafjäll och i Silbojokk, erhöll 1649 av Kungl.
Maj:t arrenderätten på 10 år till nämnda silververk (Piteå
Silfverwerk), utnämndes 166o till kronobefallningsman
över Lappmarken (lappfogde) och tjänstgjorde som sådan ännu 1688, var på gamle
dagar bosatt på gården Lund vid Skellefteå, avled omkr. 1690. Han betraktades
av sin samtid som en av Norrlands mest betydande män. Han och hans maka
Ingeborg Torbjörnsdotter skänkte vid olika tillfällen, bl. a. 1644, 1647, 165o och 1687 gåvor till Arjeplogs kyrka. Under 1650-talet
voro dessa makar vintertiden bosatta i det hus, de låtit uppföra åt sig på kyrkplatsen
i Arjeplog. De hade flera barn, bl. a. sonen Engelbertus. Ægidius, student 1664, kapten vid
fortifikationen i Stockholm, d. 1690, och Johan, student 1679, d. 1682,
samt, förutom den dotter, som var gift med ovannämnde regementsskrivare Brodén,
även dottern Catharina (alltså Catharina Brodéns, gift Spolander, moders syster),
som äktade Israel Dan. Stecksenius (borgmästareson från Umeå), prästvigd 1667,
kyrkoherde i Burträsk 1685, d. 1694, vilka
hade, förutom sex döttrar, sex söner, som nådde ansedda ställningar, och bland
dem Johannes Israelis Stecksenius, kyrkoherde 1722 i Indal, vars dotter Margareta Stecksenia
(syssling med }Ægidius Spolander, f. 1690, d. 1764) i sitt gifte med kyrkoherden i Bygdeå Carl Magnus Nordin, f. 1712, d. 1773, blev moder till lagmannen Johan
Magnus Nordin, adlad af Nordin 1788 och friherre 1800.
(Ovannämnda uppgifter hämtade bl. a. ur A. A. Hulphers: Beskrifning öfwer
Norrland, b. 1, Westerås 1789.) Under seklernas lopp
hava av släkten Spolander utsprungit flera grenar, vilka och vars inre samband
med varandra dock icke mera ingående kunnat behandlas i detta verk, då detsamma
i så fall skulle ha blivit alltför gigantiskt och föranlett väl invecklade och
besvärliga forskningar. Utgivaren har här närmast koncentrerat sig på att
upptaga Anders Spolanders, f. 1782, d. 1836 (se tab. V), alla efterkommande
såväl å fäderne som möderne, uppgående till ej mindre än c:a t to personer. Då
stamtavlan, som utvisar nämnde Anders Spolanders härkomst från Nils Spolander,
f. 1649, d. 1703, icke upptager andra förgreningar, bör dock här något nämnas
om desamma. I L. Bygdén: Härnösands Stifts Herdaminnen, d. I, är före de för
prästmannen Nils Jonae Spolander upptagna barnen: }Ægidius, mönsterskrivare, Nicolaus d.
1697, och Catharina d. 1704, 8 år 4 mån. gammal, angivet »af barnen», vartill
kommer att ur A. A. Hulphers även här ovan nämnda verk hämtas rörande Spolander
bl. a. följande: »barnen kommo dels i civil dels i Milit. stånd». Ovan anförda
tyder ju på, att barnens antal varit flera än de tre i förstnämnda verk
upptagna. Med säkerhet fanns ytterligare en son med namnet Nicolaus, som föddes
1700 x'17, och antagligen även
en son Tollof (om denne se nedan). Ægidius (Ægidius) Spolander,
f. 1690, d. 1764 (se tab. II), hade, förutom sonen Anders, f. 1729, d. 1786 (se tab. III), även sönerna 1. Natanael, f. i Wästerhiske by 1726
1311 och bland vars faddrar märktes kapten von Schoten, Nordius och
»mönsterskrivarens piga Karin», 2. Johan, f. i Stöcksjö 1728, d. 1786 1319, bevistade Pommerska fälttåget och
gifte sig efter hemkomsten med Magdalena Eriksdotter från Holmön, med vilken
han hade åtta barn, samt 3. Nils, som föddes i Wästerhiske by 1723 16/9s. Daniel Andersson Spolander, f. 1759 (se tab. IV), hade en broder Anders,
som levde ännu 1786 och en syster Anna
Lotta, som även levde vid samma tid. Vad sedan Anders Spolander, f. 1782, d. 1836
(se tab. V), vilken och vars efterkommande, som ovan
nämnts, speciellt behandlas i detta verk, beträffar, hade han, förutom
tvillingsyskonen Anna Lotta och Petter d. ä., födda 1784 och döda i späd ålder, följande
syskon, av vilka de flesta torde nått mogen ålder, nämligen: 1. Daniel, f. 1785, 2. Petter, f. 1786, 3. Olaus, f. 1788, 4. Karl, f. 1792, 5. Anna Charlotta, f. 1795 6i som, såvitt visats, år 1815 bodde hos sin broder Anders i Stockholm -- säkerligen har hon förestått
hans hus, medan han ännu var ungkarl, 6.
Sara Sofia, f. 1796, 7. Olaus, f. 1798 och 8. Maja Brita, f. 1800.
Som redan nämnts fortlever släkten Spolander i
Finland och är där tämligen talrikt representerad. Vissa medlemmar hava dock
förfinskat sitt namn till Puolanne. I Helsingfors äro f. n. följande bosatta,
nämligen: apotekerskan Sanni, hattmakaren Olof, banktjänstemannen Elna och
kamreraren R. Spolander; i Jyväskylä: apotekaren Lorentz Spolander; i Jakobstad: kamreraren Georg Spolander; i Åbo: ingenjören
Helmer Spolander; i Kajana: kontoristen K. Spolander; i Ekenäs: lektorn Maud Spolander. Med namnet Puolanne äro i Helsingfors bosatta:
ingenjören Aatos, prostinnan Ada, hovrättsauskultanten
Aimo, fröknarna Anna, Elsa och Irja, läkaren Antero och tandläkaren M.
Puolanne.
Grenar av släkten finnas i Nordamerikas förenta
stater, närmast stammande från Carl Spolanders, f. 1819, d. 1874
(se tab. VII), dit överflyttade söner Ludvig och Carl-August.
Ludwig Alexander Spolander, f. 1826, d. 1915, uppgav, att en gren
av släkten skulle finnas i Sydafrika.
Det storslagna år 1847
slutligen utarbetade och utgivna verket Genealogia
Sursilliana upptager en hel del personer med namnet Spolander, vilka utan
tvivel just tillhöra den här behandlade norrlandssläkten Spolander. Den å s. 51 i nämnda verk upptagne fänriken,
sedermera majoren och kommendanten å Dalarö fästning Nils Spolander, f. 1767, d. 1839, var en närmare släkting till Anders Spolander (se tab. V), ty familjetraditionen uppgiver såväl detta
som att då sistnämndes maka Gustafva Christina Åkerblom vid ett tillfälle
besökte sin makes förenämnde släkting å Dalarö skans och henne oförberedd
kanonerna därstädes avfyrades, hon därvid råkade svimma av förskräckelse. Om
major Nils Spolander har i släkten berättats, att han någon tid efter 18o8—1809 års krig gick från Finland över
Haparanda till Stockholm för att uppvakta kronprinsen Carl Johan. Vid audiensen
omfamnade prinsen honom och sade upprepade gånger: »Braver man». Han utnämndes, som sagt, senare
till kommendant.
Det torde vara lämpligt att här i utdrag återgiva de
delar av Genealogia Sursilliana (exemplar förvaras å Kungl. Biblioteket), som
behandla medlemmar av Spolanderska släkten:
Förord »Redan framlidne Biskopen m. m. Dr Johannes Elai Terserus hade under sina
visitationsresor i stiftets församlingar funnit det anmärkningsvärdt, att en
stor del präste- och äfven andra ståndspersoners familjer i Österbotten hade
sin upprinnelse från en ansedd bonde i Umeå, Eric Ångerman, äfven Sursill
kallad, därigenom att de flesta hans barn och barnbarn samt därtill
barnbarnsbarn, i medlet och mot slutet av sextonde seklet, till hinsidan av
Bottenhafvet överflyttat och kvinnliga afkomman här blivit gift med
ståndspersoner. - - - Bemälde högst nitiske och verksamme biskop, vilken
antecknat, utom dessa ståndspersoner, också Ångermans i Sverige kvarstannade
barn och barnbarn, fann det därför mödan värdt att år 1660, då i februari och mars månader visitationerna för
sig gingo, å papper uppsätta denna märkvärdiga Sursillska familjens
släktförhållanden - - - Kalajoki 24 julii 1847. Elias Robert Alcenius vice Pastor och Kapellan. Eric Ångerman, kallad
Sursill, var en förnämlig bonde uti Umeå, den der hade många barn, af hvilka
fem utspriddes i Finland, nämligen Catharina, Magdalena, Östen, Carl,
Margaretha.
Släktled
från Ångerman
s. 51 10: Maria Jacobsdotter Bergbom f. 25/9 1772 d. 1824 å Björknäs i N. Kalix s:n g. m. fänriken
vid Cajana bat., sedermera Majoren
och Commendanten å Dalarö fästn. Nils Spolander f. 1"13 1767 d. 221/11 1839, son till Rådmannen och
handl. i Uleåborg, Nils Spolander och dess maka Anna
Catharina Ericsdotter Engman. Deras afkomlingar voro år 1839 6 barn och 12 barnbarn.
s. 69 9: Maria Johansdotter Florin g. m. assesorn i Uleåborg
Eric Spolander.
s. 106 8: Catharina Andersdotter Hällberg g. m. Befallningsmannen Nils Spolander.
12: Sophia Amalia
Gustafsdotter Riska f. 22/8 1812 g. m. Borgmästaren i Gamla Carleby
Gustaf Napoleon Spolander.
8
s. 158 9:
Carl Jacobsson Forbus f. 14/7 1750
Handl. i Uleåborg g. m.
Clara Johanna Spolander f. 114/2 1761. Dotter till Handl.
därstädes Nils Spolander och dess maka Anna
Catharina
(Engman).
s. 164
10: Maria Johansdotter
Florin f. 2/12
1768 g. m. Assesorn Eric
Spolander f. 4/9 1758. (Här nedan följa deras barn.) s. 164 II: Susanna Maria Ericsdotter Spolander f. 7/9 1789.
»
Catharina Elisabeth Ericsdotter Spolander f. 1790.
»
Eric Ericsson Spolander f. 23/7 1792.
» Sofia Gustafva Ericsdotter Spolander f. 1/2
1794.
»
Johan Otto Ericsson Spolander f. 14/, 1795.
» Johanna Margareta Ericsdotter Spolander f. 10/10 1796.
» Margareta Lovisa Ericsdotter Spolander f. 1799.
»
Anna Fredrika Ericsdotter Spolander f. 12/12, 1801.
»
Nils Ferdinand Ericsson. Spolander f.
11/1 1804.
»
Gustaf Napoleon Ericsson Spolander f. 28/6 1806 Först Kämnerspraeses 1833 och sedan 1836 Borgmästare i Gamla
Carleby g. 21/9 1831 M. Sofia Amalia Riska (se ovan). (Nedan följa deras barn.)
12: Gustaf Ferdinand
Gustavi Napolaeonis Spolander f. 8/7 1832.
»
Rosalia Amalia Gustavi Napolaeonis Spolander f. 11/2 1835.
» Amalia Sofia Gustavi Napolaeonis Spolander f. 14/11 1837.
»
Fanny Maria Gustavi Napolaeonis Spolander f. 14/4 1842.
»
Gotthard Napolaeon Gustavi Napolaeonis Spolander f.
1843.
S. 218 8: Jöran Jöransson Sipelius, Borgare i Uleå, g. m. Befallningsmannen därstädes
Simon Ruuths och dess maka Christina Spolanders dotter Gertrud Ruuth.» - - -.
Magdalena Spolander, f. 1810 2} i Finland, dotter till ovannämnde majoren och kommendanten å Dalarö skans
Nils Spolander och Maria Bergbom, gifte sig å Dalarö 1841 24/10 med Rudolf David Bruce, f. 1811 19/1 (adl. ätten nr 745),
direktör på Tysta skolan å Sofielund (Västmanland), d. 1898 16/10 i Stockholm.
I Wästerbottens regementes historia av C. G. A.
Bergenstråhle förekomma en del personer med namnet Spolander, nämligen: å s. 523 en förare Spolander, beordrad vid
artilleriet, å s. 525 en kapten Spolander från Kajana Bat:n (väl identisk med den i Genealogia
Sursilliana upptagne Nils Spolander), å s. 5 3 2—5 3 3 Kapten N. Spolander tidvis
brigadadjutant samt tjänstgörande hos överste Gahn, å s. 543 Kapten Spolander tar befälet över
trängen under striderna vid Midskog och Skotterud 1814, å s. 553
Fänrik J. F. Spolander, å s. 554 och 556
Förare N. Spolander. Kompanichef Joh. Fred. Spolander (Norrbottens Fältjägare
korps).
I Personhistorisk Tidskrift 1901, h. 2, s. 90, anträffas i en av Hugo Samzelius insänd artikel »Studier och anteckningar,
Det gamla Nederkalix», förutom nämnde major Nils Spolander och hans maka Maria
Bergbom, deras barn Sophia Magdalena, f. 1810
24/10, Henrika Johanna, f. 1813 4/2 och Julius August, f. 1815 16/10, alla födda å Björknäs, fänriken,
sedermera löjtnanten Johan Fredrik Spolander, f. 1795,
gift 1821 1/12 i Nederkalix med Johanna Lovisa Spilhammar (dotter av inspectoren och sedermera brukspatronen å
Törefors bruk Joh. Jacob Spilhammar, f. 1762, d. 183o i Töre, och Greta Lovisa Drugge, f. 1779). Dessa makar hade följande barn: Johanna Maria, f. 1822 2/6, Johan Fredrik, f. 1823 3/10,
Gustafva Vilhelmina, f. 1825
5/12, Christina Josephina, f. 1827, Carl Oscar, f. 1828 10/2, Charlotta
Albertina, f. 1830 13/4,
alla födda i Nederkalix, och Abraham, död därstädes 1831 18/7,. Vidare nämnes i artikeln löjtnanten vid Westerbottens Fältjägareregemente
Nils Spolander, f. 1802, d. 1834 25/11 i Innanbäcken, Nederkalix,
gift 1832 2/11 med Eva Catharina Planström från Stråkanäs, Nederkalix, i hennes 1:a
gifte, f. 1807, samt deras son Nils
August, f. 1833 3/4.
Ytterligare personer med namnet Spolander kunna
nämnas: Den i stamtavlans tabell II upptagne mönsterskrivaren }Ægidius Spolander, som, vid
forskningar år 1910 på utgivarens
begäran företagna av numera avlidne förste komministern Erik Örnfeldt i
Wästerhiske, med familj anträffades upptagen i den för Umeå Kompanis
(Wästerbottningarna) personal särskilt förda husförhörs- och kommunionboken,
hade antagligen en broder Tollof Spolander, gift med Margareta Hansdotter,
dotter: Maria, f. 1724 13/8. Beträffande nämnde }Ægidius Spolander kan även nämnas, att för honom finnes i Umeå
landsförsamlings dödbok 1764 intagen en levnadsbeskrivning jämte uppgift om föräldrarna. Vidare ha
anträffats några soldater med namnet, nämligen: I) Daniel Nilsson Spolander, f. 1712 och hans hustru Doris, f. 1713, barn: Daniel, f. 1747, Gabriel, f. 1750, Peter, f. 1752, Anna Brita, f. 1754, Magdalena, f. 1755 och Jonas, f. 1758. 2) Sven Anders Spolander, f. 1742, sedermera kallad Rosenbuske, och hans hustru Helena Persdotter, barn: Anna
Greta, f. 1764. 3) Korpralen Johan Jonsson Spolander, f. 1736 och hans hustru Anna Persdotter, f. 1731, barn: Jonas, f. 1764, Anders, f. 1765, Katarina, f. 1767 och Johannes, f. 1772, vilken sistnämnde med sin hustru Charlotta Jakobsdotter, f. 1772, hade barnen Sara Lisa, f. 1793 och Johan Peter, f. 1802. 4) Anders Andersson Spolander, f. 1779, gift med Kristina Johansdotter, f. 1775, barn: Kristina Katarina, f. 18o6, Anders, f. 1807, Nils, f. 18.. och Magdalena, f. 1809. I samband härmed må nämnas, att under äldre tiders många krig förekom ofta,
att bildade personers söner nästan tvingades i krigstjänst. Vid hemkomsten sent
omsider hade omständigheterna blivit sådana, att någon vidare utbildning då
icke stod att få och mannen förblev soldat, ägnande sig åt jordbruk. — En
amiralitetspastor Spolander ligger begraven på Karlskrona kyrkogård. På
188otalet bodde å Hornsgatan i Stockholm en kryddkramhandlare Spolander, vilken
ägde de två s. k. Spolanderska villorna vid Vaxholm. I Katarina församl. i
Stockholm föddes 1763 25/1 Christina
Spolander, dotter av kryddkr.-handl. Peter Spolander och Christina Cath.
Bergman och 1787 21/12 Anna Rosina Nordström, dotter av kryddkr.handl. Magn. Nordström och Stina
Soph. Spolander (24 år). Bland faddrarna till den sistnämnda märktes fru Maria
Spolander. I Vasa (Finland) bodde på sin tid en kronofogde Spolander, som redan
för ett tjugotal år sedan hade 19 ättlingar. En dennes son, ingenjör till yrket, bodde en
tid i Stockholm. I födelse-och dödsannonser i tidningarna ser man dock numera
sällan någon Spolander. I Svenska Dagbladet annonserades dock den 30/6 1916, att fru Mathilda Augusta Sundström, född Spolander,
avlidit i Piteå. I Sjömanshusets i Västervik rullor har kapten Pontus Odelmark
(gift Spolander) påträffat en förste styrman V. Spolander, född 1851 i
Jakobstad (Finland), ogift, som påmönstrade skeppet Excelsior av Västervik den
9/11 1877. Dennes föräldrar voro handlanden i Jakobstad Carl Petter
Spolander, f. 1826, d. 1880 6/7 därstädes, och grevinnan Catarina Regina Rosalie Cronhielm af Hakunge
(gifta 1846 11/4). Anna Elisabet Spolander, f. 1769, d. 1794, gift
med Lorens Fremberg, f. 1748, d. 1802, svärdsfejare och gravör i Stockholm.
Dessa hade sonen Carl Gustaf, f. 1788, major, d. 1852 (gift 1816 med Beata Elisabeth
Malmerfelt, f. 1793, d. 1866), vilken ändrade namnet till Fredenberg. En sonson till honom
var generaldirektören och chefen för domänstyrelsen Karl Wilhelm Astley Fredenberg, f. 1857, d. 1936. Även bland faddrarna
till Anders Spolanders (se tab. V) barn återfinnas emellanåt personer
tillhörande släkten Spolander.
Som faddrar för Rosalie Amanda Charlotta Christina
Spolander, f. 1818 11/10 (se tab. VIII),
antecknades sjökaptenen Pehr Schylander (barnets moders styvfader), kamrer Carl
Michal, kramhandl. L. Åman, grosshandl. P. Boman, handl.boktr. P. L. Eurenius,
glasslip.lärlingen C. Emil Hammar, fru Ch. Schylander, född Korsell, (barnets
mormoder), fru Sabina Michal, f. Palmgren, fru Eleonora Åman, f. Palmgren,
mamsell Maria Spolander (identisk med barnets faders syster Maja Brita, f.
1800), mamsell Euphrosine Michal och mamsell Wilhelmina Åman.
Bland de för Carl Peter Anders Spolander, f. 1819 9/12 (se tab. VII), antecknade faddrarna
märkas doctor N. Spolander (som, enligt uppgift år 1908 av utgivarens mormoder, var barnets
kusin, dock har därmed antagligen menats faders kusin), regementsläkare C.
Knöppel och sekreteraren G. C. Kronlund.
För Hilda Gustafva Desideria Spolander, f. 1829 19/9, antecknades bl. a. som faddrar brukspatron R. Seyboldt (som var intim vän i
familjen Spolander), rectorn I. Schoultze och fröken E. Marks von Wyrtemberg.
Som faddrar för Ludwig Alexander Spolander, f. 1826 10/9 (se tab. VI), antecknades »Handl. Ad. Ahlbom, Handl. J. G. Lagerbaum,
Capten L. Fr. Edman, Herr Wilhelm Åman, Fru Carol. Elin Berg, Fru Eleonora W.
Åhman, Demoiselle Mar. S. Branting och Demoiselle Chr. Westerlund» samt slutligen må även den för Amelie Augusta
Constantia Spolander, f. 1831 (se tab. IX), i Storkyrkoförsamlingens dopbok införda fadderförteckning
återgivas: »Hr Handl. P. Plath, Hr fabr. G. Kugelberg, Hr Conrad Plath, Fru
Fr. Plath-Kugelberg, Mamsell Ch. Middendorff».
Efter ovan sagda torde några ord om de å
nedanstående tabeller upptagna personers gemensamme stamfader Anders Spolander
(se tab. V) och hans maka Gustafva Christina Åkerblom vara av intresse.
Strax före sitt giftermål, nämligen 1815 2/10,
flyttade Anders Spolander till Katarina församling
(Stockholm), men inflyttade åter till Storkyrkoförsamlingen 1816 30/10
(vigseln ägde rum den 24
november s. å.). I Katarina församlings
avflyttningslängd finnes för den 30 oktober 1816 följande
anteckning: »Fabriqueuren Hr And. Spolander född 1782 i Umeå. Sista nattvardsgång 1"/9 1815. Förlovad med Demoiselle Gustafva Christ. Åkerblom. Flyttar till
Storkyrkoförsamlingen. Yngl. Carl Em. Hammar född 5/1 1800 i Umeå. I tjenst hos Fabriq.
Spolander. Flyttar till Storkyrkoförsamlingen. Jungfru Anna Lotta Spolander f. 1795 i Umeå.» Ovannämnda personers bostad
inom Katarina församling hade varit i nr 8 Kvarter Nedre Jerngrafven vid Slussen. Tack vare de
forskningar som en umgängesvän till utgivarens moder och hennes föräldrar,
registratorn Vilhelm Gyllensvärd, år 1909
på begäran av utgivaren företog i Storkyrkoarkivet har
följande hämtats: År 1815: »Fabriqueuren Herr Anders Spolander, hvilken nu flyttas till Catarina församl. är född i Umeå socken 1782». Bland vigselattesterna för året 1816
läses »Att Herr Spolander är till äktenskap ledig» - - -
trolovad (omkr. 1816 18/2) med »äreborna» »dygdeborna» Gustafva Christina Åkerblom, confirmerad år 1813 8/4 i Stor-kyrkan. Likaledes har
Gyllensvärd funnit, att Olof Åkerblom (Anders Spolanders svärfader) genom
köpebrev den 31 mars 1802 förvärvade ordensjuveleraren Carl
Setterströms fastighet gamla nr 45 (nya nr 3) i kvarteret Erisichton (mitt vid Göran Helsinges gr.) och att Pehr
Schylander (Anders Spolanders hustrus styvfader) genom köpebrev den 25 maj 1816 sålde den till bryggaren Gustaf Wertmyller. Ur
Samfundet S:t Eriks Borgarhus i gamla Stockholm av Ragnar Josephson hämtas,
att då Christina Åkerblom (f. Korsell) som änka 1804 ägde huset påbyggdes det
med en våning och fick brutet tak. Vidare nämnes, att en man vid namn Gunnar
Berg ägde denna tomt och detta hus omkring år 1700, att huset blev byggt under 1600-talets senare del,
att från dess uppbyggnadstid kvarstår ännu den stenhuggna portomfattningen mot
gränden samt att under 1800-talets lopp såväl det yttre som det inre
omdekorerats och förändrats. Anders Spolanders maka förde i boet två hus i
Stockholm, det ena var Västerlånggatan nr 73, där makarna Spolander också under hela sitt äktenskap blevo bosatta. Här
hade familjen inrättat sig sålunda: på nedre botten funnos lokaler för affären och
lagret — denna kristall- och glasaffär uppgives ha varit den enda i branschen
på sin tid i Stockholm etablerade —. Våningen en trappa upp var reserverad för
fabriken (förnämligare glassliperi, d. v. s. vinglas slipades och etsades,
tallrikar, skålar och andra föremål av kristall fabricerades). Våningen två
trappor upp, som beboddes av Anders Spolander och hans maka, bestod av salong,
sal och kabinett (d. v. s. en mindre salong), vilka hade sina fönster vettande
mot Vesterlånggatan. Å andra sidan, d. v. s. med fönstren mot Prestgatan lågo
sängkammaren, rum för tjänare och köket. Till följd av sluttningen i terrängen
mellan Vesterlånggatan och Prestgatan lågo sistnämnda rums fönster i så pass
nära niveau med Prestgatan, att man inifrån rummen här kunde se de på gatan
gående. Enligt en uppgift lämnad år 1912 utgivaren av hans mormoder skulle våningen tre trappor
upp ha hyrts ut, men enligt av hennes broder Ludwig Alexander Spolander år 1909 likaledes till utgivaren lämnad
uppgift skulle tjänarna här haft sina rum och fyra trappor upp (d. v. s.
våningen belägen högst upp) skulle ha bebotts av barnen Spolander och av den i
affärsrörelsen anställde kassören. Utgivarens mormoder uppgav, att i sistnämnda
våning funnits två rum för barnen och att de övriga tre där hyrdes av en familj
Boström samt att på vinden funnos två för hennes bröder inredda rum. I samband
härmed må erinras, att Ludwig Spolander var fem år äldre än denna sin syster
och att vissa ändringar i våningsdispositionerna kunna till följd av barnens behov
ha måst göras under årens lopp. Vidare fanns på husets tak ett lusthus, från
vilket man hade en hänförande utsikt över hela Stockholm. I lusthuset
förvarades under vintern frukt och säckar innehållande fågel, som var
husfaderns favoriträtt och hälst skulle ligga till sig en tid. På våren och
sommaren däremot använde sig familjen själv av lusthuset, som var möblerat. I
salongen i våningen två trappor upp voro väggarna »från golv och till
tak» behängda med vackra och värdefulla målningar. Anders Spolander var
nämligen mycket intresserad av konst och målade själv utmärkt. Sålunda har han
målat sitt eget porträtt, som av hans närmaste uppgivits vara synnerligen likt.
Möbleringen i övrigt utgjordes av den tidens vackra mahognymöbler, förgyllda
speglar och pendyler. Bland föremål »i förskingringen», som funnits i detta hem
och som kommit för utgivarens blickar må nämnas: en kanapé av mahogny, en säng
av samma material med å gaveln fristående pelare krönta med bronsbeslag, en
empirebyrå, ett högt mahognyskåp, en större förgylld empirespegel, en ovanligt
vacker pendyl, en större tavla i olja föreställande Kristus och
skattepenningen, en mindre d:o framställande sjönymfer och utförd på kopparplåt
(tre sistnämnda föremål från 1700-talet och uppgivas ursprungligen ha tillhört
fru Christina Schylander, f. Korsell) samt Anders Spolanders självporträtt och
ett damporträtt, båda också i olja. En hel del bordssilver och prydnadssaker av
silver, större sockerskrin med lock, kandelabrar, ljusstakar med s. k.
lyrfötter, kannor o. s. v. I köket voro med stöd av slåar i väggarna
tenntallrikar uppställda och till husgerådet hörde enligt tidens sed en
myckenhet av koppar. För att biträda vid skötseln av det stora hushållet var en
s. k. husmamsell anställd. Hon bar förnamnet Albertina och kallades av barnen
Abba. Anders Spolanders maka samlade juveler och hade därav en hel del utsökt
vackra ringar med de blåskiftande stenarna infattade i silver.
I hemmet uppfostrades barnen, som visst var ganska
vanligt på den tiden, mycket strängt. Sålunda fingo de vid sideboardet i
matsalen stående intaga sina måltider, medan föräldrarna sutto till bords.
Anders Spolander skänkte vid något tillfälle konung
Carl XIV Johan en glasservice, där å glasen de bataljer, i vilka konungen med
utmärkelse deltagit, voro etsade. Som erkänsla förlänade konungen honom
Vasaorden, men Spolander återsände dekorationen, varefter konungen i stället
lät översända ett diplom, i vilket Spolander tillades titeln Directör, men även
detta ynnestbevis refuserades. Då sände konungen honom en ask med gulddukater
och nu vågade Spolander ej längre propsa. Det är ju något svårförståeligt, av
vad anledning han ej ville acceptera sin konungs nådebevis. Personer, vilka som
Spolander leva i god ekonomisk ställning, pläga ju i allmänhet mottaga vad som
i den vägen bjudes. Konstskickligheten i de alster, som utgingo från
Spolanderska fabriken var den högsta möjliga. Fat och flaconer av kristall, som
ännu finnas kvar bland de efterkommande, vittna nogsamt härom. Spolander var ju
själv en skicklig ritare, vilket väl får antagas kommit rörelsen till godo.
Åtminstone en gång reste han till Böhmen och resans mål är ju förklarligt, då man vet, att
Böhmen på den tiden var centrum för den förnämligaste glasindustrien. Anders
Spolander avled den 28 maj 1836. Dödsorsaken uppgavs vara vattusot, men den
verkliga lär ha varit, att han under då rådande koleraepidemi för att skydda
sig för smitta sugit väl intensivt på en härför rekommenderad krydda, som
åstadkom inre skador. Ludwig Spolander skildrade för utgivaren år 1908 sina
med fadrens bortgång förknippade minnen. Då Ludwig stod i begrepp att springa
in i sängkammaren, hejdades han i dörren av livmedicus Ekström med tillsägelse,
att det ej ginge för sig att gå dit in, ty fadern vore döende. Dock inkallades
en stund senare de fyra sönerna. Fadern förmanade dem och sade bl. a.: »Ja, det
säger jag Eder, att framför allt vad I gören i livet så varen ärliga och gören
ingen människa någon orätt». Begravningen förrättades av biskop J. O. Wallin
och utgivarens mormoder har berättat, hur hon därvid hade hoppat upp i
biskopens knä och tummat på guldkorset. Biskopen, som fann den lilla femåringen
kvick och vaken, hade yttrat: »Min lilla flicka, se Du till att använda ditt
goda förstånd till det gott är, ty eljest Gud bevare mig väl för Dig». Bland
övriga minnesvärda tilldragelser från sin barndom har utgivarens mormoder
berättat, att hennes moder vid tillfället för det Crusenstolpeska upploppet
(1838) företagit en åktur utanför tullarna. Då hon på hemfärden förnam
oroligheterna i staden, lät hon de i ekipaget medföljande barnen lägga sig ner
på vagnsgolvet och efter återkomsten till hemmet måste man, då flera
närliggande hus redan fått sina fönsterrutor inslagna, en stund kasta sig ner
på golven för att gardera sig mot eventuellt inkastade stenar. Lilla Amelie
kunde dock i sin livlighet ej hålla sig stilla, sprang fram till ett fönster
och såg hur ridande militär nere på gatan gjorde chock mot pöbelhoparna.
Spolanderska familjegraven ligger å Norra kyrkogården
i Stockholm och på högra sidan av den gång, som löper snett till vänster från
August Blanchs grav räknat vid inträde genom grind nr 5.
För att nu återkomma till Anders Spolanders maka
Gustafva Christina Åkerblom, kan först vara av intresse nämna något ytterligare
om hennes familj. Ludwig Spolander (se tab. VI) berättade för utgivaren år 1909, att han väl mindes sin mormoder
Christina Schylander, f. Korsell, som var mycket behaglig och såg ganska bra
ut. Hon och hennes man i 3:e giftet, f. d. sjökaptenen Pehr Schylander, bodde i
huset Clara norra kyrkogata nr 26 (Stockholm), som lär ha tillfallit henne
efter maken i hennes 2:a gifte Olof Åkerblom, vilken uppgives ha ägt flera
gravationsfria hus. Till huset ifråga hörde en större gård, där Schylander bl.
a. hade stall för sina hästar. Det Schylanderska hemmet var vackert, men rummen
voro dock rätt små. Christina Schylander, f. Korsell, torde ha avlidit före sin
make. Åtminstone förefaller det så på Ludwig Spolanders skildring över vad som
passerade vid Pehr Schylanders dödsbädd. Då den förre därvid besökte sin
mormoders make, framtog denne en nyckelknippa, som han hade under sig i bädden,
och tillsade sin hushållerska, en fru Lindberg, att ur chiffonniern framtaga en
t00 Bancosedel, som Ludwig fick och tog
samtidigt ner från väggen och gav honom en guldklocka, å vars boett Olof
Åkerbloms monogram var graverat, jämte vidhängande längre guldkedja med en del
berlocker. Tillika erhöll han sin mormoders med briljanter besatta fickur, som
en gång tillhört drottning Lovisa Ulrika. Ludwig Spolander beklagade, att han i
sin ungdom »slarvat bort» dessa vackra och värdefulla minnessaker. Sin faders
affärsrörelse övertog han vid 19 års ålder och huset å Clara norra kyrkogatan,
som blev sålt efter Schylanders död, återköpte han längre fram och förblev dess
ägare till någon gång in på 1900-talet. Ludwig Spolander var en i flera
avseenden märklig och intressant personlighet. Sedan han 1862 lämnat ovannämnda affärsrörelse, inköpte han godset
Marieberg i Västergötland. Efter att åren 1880 - 1888 ha varit bosatt i Paris,
förvärvade han vid återkomsten till Sverige godsen Lakvik och Sjöryd, båda i
Östergötland, och bosatte sig på det förstnämnda. Han var till den grad
vittberest, att han ej allenast besökt alla europeiska länder utan även gjort
resor till Afrika och Australien. Då han 191I i kretsen av barn
och barnbarn firade sin 85-åriga födelsedag, hade han just återkommit från sin
sextiosjätte utrikes resa.
Anders Spolanders hustru Gustafva Christina Åkerblom
var ju ännu ej fyllda 39 år vid makens frånfälle. Hon hade dock då en ansenlig
förmögenhet, som förhjälpte henne att fostra de många barnen. Under sitt
änkestånd köpte hon huset Bryggaregatan nr 8, dit hon flyttade och torde väl
detta ha skett någon gång på 184o-talet, ty där växte utgivarens mormoder upp.
Förmögenheten tunnade tyvärr av allt mer och mer. Härtill bidrog framför allt
hennes utgifter för sönerna Carl, Robert och Theoder. De två sistnämnda skulle
utbilda sig till officerare. Robert var först gradpasserare vid Gotlands
nationalbeväring och senare vid Svea artilleriregemente, Theoder gradpasserare
vid Livbeväringen, innan de båda gåvo sig av till U. S. A. Då Robert nått
underofficersgraden, förmådde han sin moder begära audience hos Oscar I för att därvid söka utverka, att han
ofördröjligen skulle få officersfullmakt. Då hon framfört sin sons begäran,
svarade kungen mycket vänligt: »Min lilla vän, alla måste vi arbeta för att
kunna uppnå vårt mål och man måste börja från början för att så småningom kunna
stiga högre. Det har jag fått göra. Just att arbeta sig fram är hedern. Hälsa
och säg sonen det.»
Den första tiden som änka förde fru Spolander, f.
Åkerblom, ganska stort hus och gav understundom kostymbaler, i vilka bl. a.
utgivarens morfader, hennes blivande måg, och hans moder deltogo. Hon och
hennes vackra döttrar brukade också deltaga i de av Stockholms borgerskap
anordnade stora börsbalerna. Ålderdomen blev dock mera stilla. Sedan största
delen av den en gång så betydande förmögenheten skattat åt förgängelsen, tillbringade hon sin
ålderdom i sin äldsta dotters, fru Rosalie
Fromm, hem vid Brunkebergstorg. Vid något av de
tillfälliga besöken i Visby hos den yngsta dottern Cecilia och dennas make,
översten Gustaf Meukow, ombesörjde mågen, som var konstnärligt intresserad,
att ett mindre porträtt av henne kom till utförande. Den en gång så rika damen
hyste på livets höst föga intresse för toiletter och juvelerna skänkte hon sina
döttrar.
Då utgivarens mormoder Amelie Spolander, gift
Löfgren, var dotter av å stamtavlans tab. V upptagne Anders Spolander, har han
funnit av intresse att i denna Genealogia Spolanderiana sammanföra såväl de av
honom redan för c:a trettio år sedan efter utsago av då ännu i livet varande
anhöriga gjorda anteckningar rörande deras släkt som ock resultatet av utav
honom och av andra på hans uppdrag företagna arkivforskningar. Slutligen må
såsom varande av visst intresse nämnas, att Arthur Fromm (se tab. i å 1:a
kvinnolinjen) uppgivit, att alla Spolandrar i Västerbotten, Norrbotten och
Finland skulle komma från samma stam i Sorsele. Denna uppgift kan i den del den
avser »stam i Sorsele» fastställas såsom havande visst fog för sig, ty pastor
E. Örnfeldt har som resultat av sina arkivforskningar fastslagit, dels att
komministern Nils Jonae Spolander flyttat från Sorsele lappmark till Nysätra
kapellanslägenhet (må nu vara, att hans kall som präst förorsakat denna
förflyttning efter en endast tillfällig tjänstgöring i Sorsele), dels ock som
sin uppfattning meddelat, att alla av honom till ett antal av c:a trettio
personer, bärande namnet Spolander, anträffade torde tillhört samma släkt. För
övrigt är ju ingalunda uteslutet, att syskon även funnits till ovannämnde i
Spölands by år 1649 födde Nils Jonae Spolander, vadan uppgiften även i övriga
delar torde kunna betraktas såsom högst sannolik.
Släkten Spolander kan ingalunda uppvisa medlemmar,
som i höga officiella ställningar gjort några större insatser i svenskt eller
finskt samhällsliv, men måste dock till följd av sin ålder, livskraft och många
spridda förgreningar i viss mån anses bemärkt.
STAMTAVLA
Tab. I.
NILS JONAE SPOLANDER
f. 1649 i Spölands by (i Umeå s:n, numera i Vännäs s:n), d. 1703 (vid 54 års ålder) i Nysätra och
begrovs dominica Jubilate (19 april). Student i Uppsala 11 nov. 1676, komminister (kapellan) i Anundsjö med station i Åsele 1687, komminister (kapellan) i Nysätra (kapellförsaml. till
Bygdeå) 1692. — Om honom och hans hustrus släkt se L. Bygdén: Härnösands Stifts
Herdaminnen, d. I, s. 209, och A. A. Hylphers:
Beskrifning öfwer Norrland, b. 1, Westerbotten, Westerås 1789. Ur sistnämnda verk hämtas utöver ovannämnda rörande hans prästerliga
gärning även »lär ha varit förut komminister i Bygdeå». G. m.
CATHARINA BRODÉN (BRODEEN), levde ännu 1739, dotter av regementsskrivaren
Olof Svensson Brodén, från Broänge i Löfånger, och hans hustru, som var dotter av bergmästaren
och Crono-Befallningsmannen över Lappmarken }Ægidius Otto och hans hustru Ingeborg Torbjörnsdotter. Nämnde }Ægidius Ottos
föräldrar vore bergsrådmannen i Falun Ludvig eller Lydert
Otto, d. före 1647, (son av barberaren och fältskären vid Stora Kopparberget Jacob Otto, av tysk börd, f.
omkr. 155o, d. 1612) och Anna Hansdotter, d. 1637, dotter av
kyrkoherden i Nora stad Johannes
Michaelis Cuprimontanus, om vilken i J. F.
Muncktell: Westerås Stifts Herdaminnen, d. 2, s. 6o, bl. a. läses: Son till gamle Herr Michel, kyrkoherde i Stora Kopparberget.
Såsom dess Capellan samtyckte han 1577 till den nya liturgiens antagande och fick 1578 efterträda sin fader i pastoratet. Stiftets fullmägtige på riksdagen 1590, satte sitt namn under
Upsala mötes beslut 1593. Då det bekanta Räfsttåget föregick 1598, höll han K. Sigismunds parti ... blev kort derpå alldeles
skiljd ifrån tjensten. Men den fromme Biskop Bellinus ... halp honom 1600 att blifwa pastor i Nora
... Då pesten grasserade 1603, flydde han med hustru och barn åter till Kopparberget och satte sig ned
såsom brukande bergsman. Wann förmögenhet och anseende ... Död 1612.
Tab. II.
AEGIDIUS SPOLANDER
f. 1690, d. 1764 16/2 i Umeå landsförs. Mönsterskrivare vid Westerbottens
reg:te (Umeå kompani). Tillbringade sin uppväxttid i Nysätra, gick sedan i Umeå
skola och kom därefter till en kapten (von Schoten?) i Bygdeå, följde sedan
denne kapten år 170(9) i fält, blev mönsterskrivare
och fången vid Poltava samt förd till Sibirien. Blev fri från fångenskapen och kom hem
1717 och var med i kriget mot Norge 1718. Bodde
antagligen kortare tider i byarna Wästerhiske, Skrafvelsjö och Stöcksjö (dock
icke kyrkoskriven i någon av dessa byar), synes icke ha varit ägare av något
jordbruk. G. 1722 11/11 i Wästerhiske m.
ANDERS SPOLANDER
f. 1729 i Skrafvelsjö, d. 1786 11/11 i Umeå
landsförs. Ägde en större jordegendom. Om honom är i dödboken bl. a. antecknat,
att han förblev hemma tills han ingick äktenskap, att han varit vid tämligen
god hälsa intill dess han insjuknade i halsböld, som ändade hans dagar. G. m.
ANNA CHARLOTTA DANIELSDOTTER från Skrafvelsjö, f. 1736,
död efter 1759.
DANIEL ANDERSSON SPOLANDER
f. 1759, död efter 1800. Bosatt i Stöcksjö, övertog sin
faders gård. G. m. CHARLOTTA PERSDOTTER, f. 1755, död efter 1800.
ANDERS SPOLANDER
f. 1782 27/7 d. 1836 i Stockholm. Fabrikör och handlande
därstädes. G. 1816 24/11 i Stockholm m.
GUSTAFVA CHRISTINA ÅKERBLOM, f. 1797 4/11 i Stockholm, d. 1884 27/7 därstädes (dotter, enda
barnet, av Olof Åkerblom, f. 1770 4/3, d. 1803 15/3 och Christina Korsell, f. 1763, d. 183.., i hennes
2:a gifte; g. 3:0 1806 24/8 m. f. d. sjökaptenen Pehr (Peter) Schylander, f. 1763, d. 184.., ägde bl.
a. huset Clara norra kyrkogata nr 26). Ägde o. bebodde huset Vesterlånggatan nr
73. Startsidan