Efterkommande till Berndt Johan Schubert
Första Generation
1. Berndt Johan Schubert föddes den 20 december 1723 i Säter. Han dog den 16 december 1786 i Säter. Berndt anställdes som Sämskmakare i Säter.
Andre son i ordningen var Berndt Johan (Bernhard), född 1723. Han är stamfader för den s.k. Norrköpingsgrenen av släkten. Till yrket var han sämskmakare liksom fadern och styvfadern, men nådde aldrig över gesällgraden. Såsom sådan omnämdes han första gången 1750. Om han dessförinnan praktiserat i Säter, vilket är det troliga, eller möjligen vistats å anna ort, kan nu ej konstateras. Däremot framgår ev en i rättens protokoll intagen överenskommelse av 1766 mellan de Schubertska arvingarna, att han då i 16 år varit i sin styvfars tjänst som gesäll, alltså ännu 43 år gammal. Då han under hela denna tid arbetat "utan särskildt betalning och veckolön", medgåvo hans medarvingar honom att "i behiertande af den 16åriga trogne tienst och arbete" erhålla utöver arvet 50 plåtar eller 300 riksdaler kopparmynt. Ett domprotokoll av 1772 angav honom visserligen som mästare, men påtagligen av misstag, enär samtida taxeringslängder upptogo honom som gesäll med tillägget "är ej Borgare. Utan näring". Det förefaller, som om han efter styvfaderns död knappast mera arbetat i ,yrket. Året före sin död benämnes han krögare och synes han sålunda mot slutet av sitt liv hava bytt om näringsfång. Detta tycks hava stått i smaband med hans mot slutet försämrade affärsställning. Medan han i yngre dagar uppenbarligen var ganska väl situerad, förekommo under 1780-talet flera tecken, som tyda på förändring härutinnan, bl.a. är han under ett par år befriad från skatt. Hans änka betecknades i längden 1789 t.o.m. som "utfattig", vilket dock torde hava varit en betydlig överdrift, enär mannen likväl efterlämnat både fastigheter och ett ej obetydligt lösöre. 1773 erlade "Bernt Schiubert" skatt för "frihet att bränna" samt för rättigheten att nyttja snus och röktobak, vilka förmåner under de senare åren ej tycks hava stått honom till buds, åtminstone av skattelängden att döma.
Av Bernhard Schubert giva de gamla protokollen en ganska tydlig bild. Han var av ett mera mjukt material än fadern och karakteriserades särskildt av sin omsorg om reda och ordning i sina affärer bch sitt intresse för dylika. Med tanke på alla de industriidkare och affärsmän, som härstamma från honom, är detta drag av särskilt intresse. Visserligen hade han som nämdt ingen lön hos Pelican, men tycks hava förstått att skaffa sig inkomster ändå, ty i moderns bouppteckning figurerade han som fordringsegare - "förskutit til huset" - med icke obetydligt belopp. Gift vid ganska sen ålder - 42 år gammal - med åldermannen Jöns Stenbergs dotter Elisabeth, född 1730, fick han vid svärfaderns död 1770 eller 1771 omhändertaga dödsboet. Ett flertal inlagor till rätten vid denna tid vittna om hans månhet att tillvarataga både boets och sina egna intressen. Slutresultatet av utredningen blev dock ett mindre underskott, varvid hand dock själv var den störste fordringsegaren. Vid ett tillfälle hade han hos auktionskammaren velat inlösa en sin skuldförbindelse, som dock_ befanns vara bortkommen, varför han icke nöjde sig med kassörens kvitto ut2n begärde och erhöll rättens bevis, att skuldsedeln vore att betrakta som död. En annan gång lät han som vittne höra handskmakaren Petter Hedendahl för att få bevis _för, att han vid marknaden i Hedemora hade lämnat till Hälsingen Olof Persson en summa pengar avsedda att av den senare överlämnas till svågern Petter Stenberg i Voxna. Flera sådana smådrag skulle kunna anföras vittnande om hans försiktighet.
Någon kaxe i likhet med fadern och ännu mindre brodern Fredrik var han ingalunda. Snarare torde han efter den tidens pretentioner på. manlighet hava ansetts hava varit en smula mesig. Sålunda torde det hava väckt föga anklang hes Säters rätt så stridslystna gesäller, då han i herbergets för resande gesäller "nattstufwa", efter att av sin kamrat Jonas Saethersten utan given anledning hava fått en örfil, så att mössan flög av, helt beskedligt frågat, "hwarföre han skulle hafwa sådant och om det vore narri eller alfwar?"; då en förnyad örfil och epitet "hundsfott" upplyste honom därom, tog han helt lugnt upp mössan igen utan synlig vidare opposition. Någon gång rann dock humöret till även på honom, men tyvärr icke alltid på lämpligt ställe, såsom t.ex. 1755, då han klådde upp Per Jonssons i Skedevi hustru, så att hon fick "3 :ne åkommor på ryggen, af hwilka hon wa-rit mycket swullen och lidit wärk". Dessutom hade han utfarit i svordom, för vilket allt han ådömts böter. Att han icke erlade dem med botfärdigt sinne framgick av, att han, den ekonomiske mannen, betalte först efter utmätning. En gång, det var 1760, blev han oskyldigt anklagad för misshandel. Han förklarade också indingerad inför rätten, att han "icke med sitt minsta finger, ja icke ens med ett halmstrå" hade rört den klagande, och blev även rentvådd från beskyllningen. Tyvärr är även om Bernhard att förmäla, att han i likhet med brodern Fredrik blev åtalad för att "hafwa försedt sig med lägersmål". Vid rättegången uppgav han sig vara sjuk och i hans ställe tillkännagav styvfadern, att Bernhard under hand gjort upp saken med 20 plåtar "ett för allt".
I sitt 1765 ingångna äktenskap med Elisabeth Stenberg hade han tre barn, av vilka dock två, en gosse och en flicka, ej ens blovo årsgamla. Vid sitt 1786 timade frånfälle efterlämnade han utom änkan blott sonen Anders Johan, i bouppteckningen titulerad bokhållare.
Hos sonen Anders Johan tyckes Bernhards smak för affärer hava slagit ut i blom och burit rikare frukt än hos fadern. Han började som bokhållare hos häradshövdingen Pehr Dufwa och etablerade sig 1795 som handelsman i Säter, där han så småningom arbetade sig upp till en bemärkt ställning som en av stadens förmögnare män och ledamot av magistraten. Sin förmögenhet nedlade han delvis i fastigheter liksom senare sonen Johan Jacob i Norrköping. Hans bouppteckning finnes tyvärr ej i behåll, men hans änka Brita Christina Grundström ägde vid sin död 1833 ej mindre än sex gårdar i Säter. I taxeringslängden för 1813 upptogs Anders Johan som ägare till fem fastigheter. Trots helt visst icke överdrivet höga värden utvisade änkans bouppteckning en behållning av icke mindre än 21,900 riksdaler banko, ett i Säter på den tiden mycket högt belopp. 1801 hade Anders Johan blott en piga, men redan 1803 hade det stigit till två pigor och en bodbetjänt. Han skattade för innehav av "fickur af silfwer, 1 Chaise, 12 fenster och 1 Kortspel", samt för nyttjande av tobak. I 1804 års brandsynsprotokoll förklarades hans fastighet nr. 32, där han bodde, för felfri och befanns innehålla 1 bakugn, 4 spisar och 9 kakelugnar. Beträffande en annan hans gård konstaterades däremot, att "Byggningen samt husen äro klena".
I sitt 1795 ingångna äktenskap hade han fyra barn, som alla nådde mogen ålder. Två av sönerna, Johan Jacob och Carl Gustaf, utflyttade i början av adertonhundratalet till Norrköping. Den andre sonen i ordningen, Anders Bernhard, övertog faderns affär i Säter och blev liksom han även rådman i staden. Liksom svågern Nylén var han mycket anlitad i kommunala värv. Han var ogift och förblev bofast i Säter till sin död 1881. Jämte systern var han den siste av släkten i denna stad. Dottern Andreetta Christina blev gift med handlanden Carl Eric Nylén och avled 1882. Anders Bernhards bouppteckning finnes ej i behåll, däremot systerns, vilken utvisar en behållning omkring 90,000 kronor, däribland fem gårdar i Säter. -- Å Säters nya kyrkogård finnes en större gravsten över "Råd- och Handelsmannen A.J. Schubert och Fru E.C. Schubert. Tacksamme barn reste stenen".
Berndt gifte sig med Elisabeth Stenberg den 29 september 1765 i Säter. Elisabeth föddes den 22 november 1730 i Säter. Hon dog den 21 maj 1791 i Säter. Elisabeth bodde i Säter.
De fick följande barn:
|
|
2 |
K |
i |
Greta Lisa Schubert föddes den 10 januari 1766 i Säter. Hon dog den 2 februari 1766 i Säter. |
|
+ |
3 |
M |
ii |
Anders Johan Schubert föddes den 12 februari 1769. Han dog den 27 april 1820. |
|
|
4 |
M |
iii |
Jöns Schubert föddes den 17 oktober 1772 i Säter. Han dog den 8 juli 1773 i Säter. |
