Ur "Kumla Julblad" 1953

”all världens präst”

LUNDMARKSKA SKOLAN I HARDEMO

Av TAGE TAPPER

Ett stycke söder om Hardemo kyrka står ett tvåvåningshus av trä inte olikt en mangårdsbyggnad på en Närkesgård - och det är kanske inte så många som vet, att det egentligen är en ganska märklig byggnad. I varje fall visste inte kommunalfullmäktige i Hardemo detta, då man på ett sammanträde 1949 beslöt art riva byggnaden. Genom ett behjärtansvärt ingripande från landsantikvarie Bertil Walldén, kom dock aldrig beslutet att verkställas. Byggnaden - som väl ansluter till den ålderdomliga miljön kring kyrkan - är nämligen en av Närkes allra äldsta skolhus, som fortfarande användes för skoländamål.

Egentligen är det märkligt att såväl Kumla som Hardemo hade skolor redan i början av 1800-talet, dvs. långt före folkskolestadgans tillkomst 1842. I Kumla var det kyrkoherden, sedermera biskopen Carl von Rosenstein, som tog initiativet till skolan, medan det i Hardemo var en bygdens son, som genom en donation gav sin hemsocken en skola.

Det var på en sockenstämma år 1806, som invånarna i Hardemo första gången officiellt fick reda på donationen. det meddelades att brukspatronen Anders Lundmark skänkt 3 000 riksdaler av vilka 300 eller - om så erfordrades 400, 500 eller 600 riksdaler - skulle användas till att uppföra ett skolhus intill Hardemo kyrka, och resten skulle användas så att avkastningen gick till avlöning ät lärare och inköp av böcker till fattiga barn. Ingen adelsman fick befatta sig med donationen - en tillsynes egendomlig klausul, som dock kan ha sin förklaring.

Donator fordrade en motprestation av sockenborna, som skulle bestå timmer, kalk, sten och dagsverken tillbyggnaden, och om inte donationen ansandes på rätt sätt, skulle pengarna gå till Örebro hospital.

Vem var nu denne Anders Lundmark, som på detta vackra sätt kom ihåg sin hemsocken. Ty han gav ytterligare ett par donationer, dels till socknens fattiga, dels till Mossby soldat eller dennes efterlevande.

Ja, att få något grepp om denne man är inte lätt, och det har kostat många dagars möda i olika arkiv för att få fram även rätt knapphändiga uppgifter om honom. Kyrkoböckerna i Uppsala landsarkiv säger emellertid att han var född i Mossby i Hardemo på soldattorpet Grisbrunn den 8 mars 1724. Föräldrarna var soldaten Nils Andersson för Öja och Mossby rotar och hans hustru Ingeborg Eriksdotter. Torpet Grisbrunn är numera raserat, men minnesgoda ortsbor kan än idag peka ut platsen där torpbyggningen stod.

Vid tretton års ålder "gick han hemifrån" och sedan synes hans hemsocken inte hört något från honom förrän med hans donation. Han avled i Stockholm den 1 maj 1803 och hade då titeln brukspatron. Hans bouppteckning - som ännu finnes bevarad i Stockholms stadsarkiv - utvisar en behållning om cirka 35 000 riksdaler till största delen utlånade mot reverser till svenska adelsmän. Då han inte vid sin död ägde något hus i Stockholm, är det sedan rätt svart att återfinna honom i handlarna, men ett träget letande i mantalslängder och kronoskattlängder ger till resultat, dels att han tidigare ägt hus, dels att han haft flera olika titlar. Något bruk har jag ännu - jag skriver ännu. då jag inte anser de intressanta forskningarna avslutade för min del - kunnat finna att han ägt. Däremot har hans olika titlar grosshandlare och möbelhandlare tydligen skäl för sig. I längderna återfinnes hans drängar och bodbetjänter och man kan även lokalisera hans möbelaffär till Kolmätargränden, närmare bestämt nr 3. Detta hus är numera rivet - hela gränden är utplånad - men Stockholms stadsmuseum har goda bilder av dessa byggnader, som fått lämna plats för nya Kanslihuset.

I Stockholms stads Justitic Collegie och Förmyndare Cammares Protokoll kan man få ytterligare upplysningar genom att följa den arvsprocess, som följde efter Lundmarks död. Den var segsliten och drog ut över flera år - därav det långa dröjsmålet från Lundmarks död 1803 till 1806, då sockenstämman äntligen fick ta ställning till testamentet. I handlingarna kan man följa hur alla släktingarna ville påstå sig vara "närmast" släkt och hur änkan Anna Olovsdotter i Skankerud styrkte sig ha bästa rätten till arvet. Där framgår också hur vittnen träffat Lundmark på Hindersmässan och han där sagt sig vara bördig från Hardemo. Det vilar nämligen en viss mystik över åren mellan det han "gick hemifrån" och då han dök upp som välbeställd möbelhandlare i Stockholm. En envis tradition i Hardemo socken - berättad från föräldrar till barn under en tid av mer än hundra år - vill nämligen göra gällande att Anders Lundmark en tid skulle ha varit betjänt hos den kände Axel von Fersen - Marie Antoinettes älskare och Gustaf III:s gunstling - och att Fersen kommit över den franska drottningens smycken, då hon försökte rymma undan den franska revolutionen. En större del av denna sålunda uppkomna förmögenheten skulle alltså Lundmark ha kommit över och sedan gjort räntabel.

Hur mycket sanning, som ligger i en sådan berättelse, är givetvis oerhört svårt att säga. Synnerligen noggranna efterforskningar kanske skulle kunna ge något slags besked, men säkert är det inte. En dylik tradition är därför inte mindre intressant.

Alltnog, Hardemos sockenmän hade nu att ta ställning till den gåva som de fått. Varje hemman skulle under första vintern skaffa fram vardera två timmerstockar om 14 alnars längd och 8 tum i lilländan. Anders Simonsson från Hidingsta skulle göra dörrar och fönsterforningar. Aret efter utlovades tegel - en viss mängd från vart hemman - och strax efter pingst 1808 påbörjades murningen och dagsverkena skulle göras.

I september 1808 hölls sluträkning med fonden och kostnaderna för huset godkändes. Till jämförelse för nutida millionbyggen för skolväsendet kan nämnas, att byggnaden kostade 132 riksdaler. Utom en skolsal innehöll den en rymlig bostad för skolmästaren. Bostaden har byggts om några gånger sedan dess, men faktum kvarstår, att den har hyst läraren vid skolan i 141 år - från I808 till våren 1949, då den nya kantorsbostaden togs i bruk. Som skola användes den i varje fall till 1858, då undervisningen flyttades över till det då nya ålderdomshemmet (numera affärsbyggnad på Stenevägen i Kumla) där det fanns en större sal på övre våningen. Salen användes sedan för småskolan till dess den nuvarande Kyrkskolan byggdes år 1903. På senare år har salen använts för slöjd. Under hela tiden - i 145 år alltså - har den använts för skoländamål. Mycket talar for att den ännu en tid får fortsätta därmed.

På majstämman 1807 beslöt man också begära att ett reglemente fastställdes för skolan. I detta reglemente intogs sedan en del bestämmelser som sedan felaktigt har förts tillbaka på donationsbrevet. Reglementet har också ändrats ett flertal gånger, men torde i många stycken - åtminstone formellt - fortfarande gälla.

På stämman den 4 september 1808 valdes den första skoldirektionen med kyrkoherden Erik Zetterlund som ordförande. På samma stämma valdes "enhälligt Adjunktus Ministerie välärevördige Herr Johan Erik Hörstadius ti!l Scholemästare; vilken det åligger att efter den av Kongl. Majestät fastställde Instruction församlingens barn undervisa. Lönen härvid blifver tillsvidare 133 rdr 16 Sr banco. Det övriga af årliga räntan användes till böckers Inköp och andra Schol Inrättningen rörande behov." som protokollet ordagrant omtalar.

Det vore frestande att stanna vid en del episoder från skolans tidigare år, men detta låter sig inte göra i en kort uppsats av detta slag och då landsantikvarie Waldén under kommande år lägger fram Hardemos historia för allmänheten, kan man kanske räkna med att där föreligger en utförligare historik

"All världens präst". Hardemos första skolmästare

J. E. Hörstadius i en skämtsam teckning på Biby säteri i Gillberga.

Om denne Höstadius bör emellertid berättas en del. Han härstammade från Hörsta i Kumla socken - därav namnet - men var själv född i Nälberg Hardemo år 1782. Han blev student i Uppsala 1803 och prästvigdes 1808, då han som nämnts blev skolmästare i Hardemo - hans första och enda prästerliga tjänst. Han hade tjänsten kvar till 1813 och 1822 tog han definitivt avsked av prästämbetet.

Då han behövde dryga ut den magra förtjänsten som lärare, började han arrendera gårdar i Hardemo och Snavlunda. Senare arrenderade han även Hagerg i Viby, där det fanns brännvinsbränneri - på den tiden en vällovlig sysselsättning. Han började då köpa potatis "på rot" av bönderna i grannskapet och rörelsen utökades så att han så småningom blev en av Sveriges störste brännvinsbrännare. Han anlade brännerier på de flesta gårdar han köpte eller arrenderade och utvidgade ständigt sin rörelse. Ar 1822 innehade han på arrende kungsgårdarna Kungsör, Ribbingelund i Kjula, och Ridön. Han ägde då Tors bruk i Väster-Färnebo, Åvikens bruk i Ångermanland, Kumla i Härads socken, Fittja i Botkyrka, Ösbyholm i Frötuna, Claestorp och Hässelby i Uppland för att nämna några av de större egendomarna, samt stadsfastigheter i Uppsala och Arboga.

Hörstadius kallades i folkmun "All världens präst " och en lustig målning på Biby säteri Gillberga illustrerar detta med Hörstadius svävande över en massa kyrkor. Av Karl XIV Johan fick han överdirektörs titel och Vasaorden.

Han inköpte på exekutiv auktion i Stockholms landskansli Tyresö slott på Södertörn och betalade kontant. I en hösäck hade han med sig 150 000 rdr i sedlar, som han - alltid i slitna och lappade kläder - lade upp för den förvånade landssekreteraren. Som förvaltare på Tyresö tillsatte han sedan en torparson från Hardemo - Åström var hans namn - som en gång gått i skola för honom.

Hörstadius dog ogift i Stockholm den 30 november 1859 och efterlämnade enligt bouppteckn. 1 003 419:91 rdr. Rätta värdet på kvarlåtenskapen (med saluvärdena pi fastigheterna) torde ha varit över fyra millioner.

Inte heller Hörstadius glömde bort sin gamla hemsocken och dess skola. År 1836 skänkte han 107 tunnor råg, att utlånas till sockenborna och räntas till skolmästaren med 10 tunnor årligen. Detta pågick till 1884, då man började betala räntan kontant efter markegångstaxan och hela fonden inlöstes på 1940-talet för 2 000 kronor. Räntan på det beloppet torde dock inte räcka till tio tunnor råg.

Den Lundmarkska skolan i Hardemo äger alltfort bestånd. Då folkskolestadgan började tillämpas hade man redan i 35 år haft regelbunden skolundervisning i Hardemo och skolan inordnades i folkskoleväsendet. De donationsfonder som fortfarande finns kvar, liksom skol-huset bildar en självständig stiftelse, vars öde ännu inte är avgjort. Bygden måste i alla fall känna tacksamhet mot dem som skänkt medel till skolan - Lundmark och Hörstadius -, mot dem som offrat material och dagsverken och - kanske inte minst - mot den som räddade skolan från hotet att rivas.

Åter tillbaka till: startsidan Hörstadius antavla Upp